French Baroque Era Painter, 1619-1690 French painter and designer. He dominated 17th-century French painting as no other artist; it was not until over a century later, during the predominance of Jacques-Louis David, that artistic authority was again so concentrated in one man. Under the protection of a succession of important political figures, including Chancellor Pierre S?guier, Cardinal Richelieu and Nicolas Fouquet, Le Brun created a series of masterpieces of history and religious painting. For Louis XIV and his chief minister Jean-Baptiste Colbert he executed his greatest work, the royal palace of Versailles: an almost perfect ensemble of architecture, decoration and landscape. After Colbert's death in 1683, he was no longer able to count on prestigious commissions  Related Paintings of Charles le Brun :. | Adoration by the Shepherds | Le Chancelier Seguier | Portrat des Bildhauers Nicolas le Brun | Louis XIV. presenting his sceptre and helmet to Jesus Christ | Venus Clipping Cupids Wings |
Related Artists:
Pedro Americo
de Figueiredo e Melo (Areia, Brazil, 29 April 1843 - Florence, Italy, 7 October 1905) was one of the most important academic painters of Brazil. He was also a writer and a teacher. He moved to Rio de Janeiro in 1854, where he was granted a scholarship to study in the Academia Imperial de Belas Artes (Imperial Academy of Fine Arts). Later he furthered his studies in Europe, at the École des Beaux-Arts in Paris, being a pupil of Jean-Auguste-Dominique Ingres, Hippolyte Flandrin and Carle-Horace Vernet, winning much praise for his paintings, and achieving the Doctorate in Sciences at the University of Brussels, in 1868. Returning to Brazil, he produced a great series of masterpieces, including one of the most well known works of art in Brazil: Independence or Death!, depicting the moment when Prince Peter declared the country independent from Portugal, a work that has illustrated History books for elementary schools in Brazil for decades. Living mostly in Florence, Italy but traveling extensively back and forth from Rio de Janeiro, Pedro Am??rico managed to work also as a lecturer and an art historian. He married Carlota de Ara??jo Porto-alegre (1844?C1918), daughter of painter and diplomat Manuel de Ara??jo Porto-alegre, and they had children. Knighted by the German Crown he was also Great Knight of the Order of the Holy Sepulchre. With the proclamation of the Republic in Brazil in 1889, he was elected a deputy of the National Assembly.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Alexei Harlamov
(or Alexej Harlamoff - Alexej Charlamoff) (1840-1925) was a Russian painter. Harlamoff paintings are signed "Harlamoff", which may be a translation he learned while studying in Paris. This does not translate into the Russian language from English.